[Insert Name]

Better mood this day, liked this song first time I heard it and have waited for the true day to use it on.

To you, Ann

Takida - Curly Sue

Jaha, har de beslutat att lägga ned killarnas volleyboll eftersom det tydligen inte var tillräckligt många som dök upp på träningarna (mig undantagen) och pga vårt förkrossande nederlag mot danskarna förra helgen. De flesta killarna spelar fotboll ändå.

Jaha... där försvann hälften av mina aktiva timmar per vecka, enda sporten jag tycker om att spela, och resten är det svårt att komma in i. Finns visserligen en allmän volley tid, med den ligger en halvtimma före och in i fäktningen... Man kanske ska kolla med rugbyn, men träning på grus gör en ganska otaggad.
Jaja, det blir väl att flamsa omkring i tätsittande vita kläder (som jag knappast ser snygg ut i) och vifta med en metallpinne...

Kartago kan fanimej ta och brinna...

E Nomine - Schwarze sonne

Never has this twisted music fit my state of mind so perfectly...

Genom mitt liv har mat varit en central del, vilket dels märks i min fortsatta existens, men också mitt överskott på underhudsfett. Jag har varit ganska tolerant i de flesta fall, vissa saker har jag alltid haft svårt för (tex pyttipanna), men sån är smaken. Kött har alltid varit ett huvudintresse, detta hjälpt av det faktum att jag tillhör en jagande släkt med jaktmarker, så det har blivit kilon med älg och hjortkött som inmundigats under åren, mer än de flesta har i en livstid. Dock har min uppväxt inte varit en orgie i kulinariska läckerheter, jag må ha blivit bortskämd med vilt kött, men faktum är att det mesta jag ätit är vanlig modern folkhemskost. Köttbullar och makaroner, spaghetti och köttfärsås, panerad abborre (ok inte värsta svensson maten, förlåt) etc. Till detta kommer en hängiven besökslista i matsalen. Antalet gånger jag har skippat skolmaten är få och även om jag knappast tyckte att det var gott brukade jag alltid ta något och käka. Min skolmat har långsamt trappats upp, trots att de byten av leverantör och teknik som skedde närmast årligen på ISN och Norra ständigt fick mina klasskamrater att klaga i bästa "det var bättre förr" anda. Personligen har jag aldrig klagat, visst har man suckat över att det är pyttipanna, men det är ju rent oätbart och en rätt förstör inte helheten. Även FBU har hjälpt med detta, Död Mans Finger får magen orolig vid blotta tanken och maskrosrötter är fanimej inte gott.
Hursomhaver har jag iallafall fått ett spektra på mat, då jag vet vad som är riktigt vidrigt och vad som är gott, på riktigt. Personligen älskar jag att laga mat, speciellt god sådan. Jag gillar att fippla och trixa med köket och råvarorna och har även kommit fram till mina två universella lagar inom matkonsten:

*Allt blir bättre med Bacon

*Det finns inget som heter "För mycket vitlök".

Min matlagning handlar inte om att du ska lukta gott i käften och vara en smal pinne, faktum är att meningen inte ens är att du ska tycka om den. Meningen är att jag ska gilla den, tycker du även om det så är det en bonus. Mycket kryddor och smak blir det om jag får bestämma, vilket jag ser till att jag får, och om du har ett problem med det är det ditt eget fel att du inte kan uppskatta gott käk.
Och med tanke på det så kommer jag tillbaka till skolmaten.
Jag går som sagt på SSHL, riksinternat och privatskola. Maten är superb, förutom vissa dagar då de på något sätt lyckas ha en vidrig kött, fisk och vegetarisk rätt samtidigt. Detta är dock sällan och inte alls lika hemskt som vissa menar. Men annars är maten hur god som helst. Farsta gymnasium spyr ut över radiokanalerna mot de obestämda niorna och tvekande ettorna att de har Stockholms bästa skolmat. Släng er i väggen och kom över till Sigtuna. Fast vi är ju privatskola så det räknas inte. Halvfabrikat ser man inte åt något håll, det närmsta är väl att de köper in pasta och inte gör den själv, tom det mjuka brödet (vi har MJUKT BRÖD till skolmaten!) bakas på plats. Allt är visserligen inte krav-, rättvise- och vaddenuhette- märkt, men så gott som. Salladsbuffén är en riktig buffé, och inte en skål med blandade grönsaker eller två tre byttor med olika saker.
Jag får erkänna, vissa saker misslyckas de med, riset är nästan alltid torrt och oätbart utan sås (vilket dock nästan alltid finns) och när de serverar annan fisk än lax (vilket vi får ganska ofta och inte möjligtvis en gång om året) kan även den vara torr. Ibland är de lite väl överentusiastiska på att få oss att äta rotfrukter och sånt vi vanligtvis väljer bort, vilket har i mina smaklökars syn(smak?) förstört en soppa ett antal gånger. Men fördelarna väger ut nackdelarna by far. 12 år i kommunala skolor, en ungdom som scout, sex lajv och ett och ett halvt år som medlem i FBU har lärt mig att det finns värre saker.
Ändå är klagandet på skolkäket uppnående skyhöga positioner och ord som "oätbart" och "det värsta som finns" slängs omkring sig. Samt förstås det självklara "det var bättre förr". T.o.m första veckan på terminen klagade man över att maten förra året var bättre. Och det baserar ni på vilket underlag? Två luncher? Jag har lärt mig att du ska på skollunchen käka och hålla käft så klarar du dig på eftermiddans lektioner (dessutom är jag en av de ibland få varelser som kan äta frukost). Och den här maten är garanterat bättre än vad som serveras på alla skol och fängelse (som får mer pengar per person och måltid mind you) matsalar i hela Sverige och ett stort antal jobblunch restauranger. Idag fick vi inte bara pannkakor (vilka alla kommunala och friskoleelever suktar efter) som inte var stela utan mjuka och fräscha (va, av mina år i det kommunala systemet trodde jag inte att det gick) med glass till.
Glass till.
REAL F***ING CHOCOLATE, VANILLA AND STRAWBERRY ICE CREAM.
Jävla överklasskids.
Hur många andra i Sverige tror du får det? Och Gränna och Lundsberg räknas inte.
Ni som känner mig sen tidigare och själva gått igenom det kommunala skolsystemet vet vad jag snackar om, även om ni fick lunchkuponger i gymnasiet så ligger säkert minnen från högstadiet och spökar. Ändå så under middagen (som kommer från samma kök) ser jag gång på gång halvfärdiga tallrikar, folk som tagit ett par tuggor och sen skitit i det hela, när jag själv har kämpat emot (eller gett in för) att ta ytterligare en portion av en måltid jag hade kunnat beställt på en hyffsad restaurang.
GET OVER IT!
Och nu klagar några över att man kommer ta bort brödet från hemköken på dagen (då de ska vara stängda, men folk smiter in iaf) och undrar "var ska vi äta nu då?" Ja, vart fan tror du? Finns en skolmatsal på området och de har, förutom den goda maten som "inte går att äta", precis samma bröd du vill glufsa i dig på hemmet. Vill du käka nåt annat får du fanimej gå ner till stan och betala för en slabbpizza på Hassans.
Du hinner inte?
Cry me a river...

Juste, pizza ja. När man frågar folk vad de vill ha istället för maten är toppen i pollen nästan alltid: Hamburgare och Pizza. Detta är en konstant i alla skolor och skolmatsundersökningar. Men kom igen, vem fan gillar egentligen McDonalds hamburgare? De smakar så artificiellt att det inte är sant! Burgar Knugen är snäppet bättre. Folk som verkligen gillar dem framför en redig 150grammare gjord i ett riktigt (och förhoppningsvis bra) gatukök (vilket med en pommes och läsk kostar lika mycket som de flesta menyer, om vi bortser från proportionsfaktorn och inser att 150grammarn är ungefär en och en halv gång så stor) är inte riktigt kloka. Nästan värre än folk som föredrar pulvermos... Och pizza har jag börjat tröttna på. Iaf de där slabbpizzorna som verkligen dryper av fett. De senaste pizzorna jag ätit har inte varit några höjdare, speciellt då de komplett fuckade upp hur man har mozarella på en pizza (om de över huvud taget hade det, jag undrar jag). Kombinera detta med att jag blivit mer och mer medveten om mitt magomfång som ständigt växer i storlek.
Får dock ge en eloge till pizzerian under mammas lägenhet. De må se slitna ut och är inget ställe man tar familjemiddan till, men ibland kan de verkligen få till en bra pizza. Senaste gången gick jag in där med ångest över att jag skulle behöva äta pizza, då mamma inte var hemma, kokade köttbullar med makaroner var för tråkigt och jag inte kunde tjyvgästa hos Robin. Men tji fick jag när jag kom upp och öppnade upp locket. Därunder fanns en pizza som både såg lockande ut och smakade gott! Jag kunde inte tro mina ögon och smaklökar. Tacka gudarna för mozarella.

För övrigt anser jag att Kartago borde brännas.

Hittade mina skor, stod utanför Gärdmans dörr, troligtvis missförstånd. Lite synd, hade varit kul att ta ut blåslampan och släppa lös monstret...

Någon har tagit mina skor...

Någon kommer att få betala...

Jag iklädd mitt 'glorious' skägg.

Det där med tjejer är inget lätt skit. Har aldrig riktigt varit den känslomässiga typen, utan mer den intellektuelle "jag har bättre saker att göra" typen. Och jag vill inte säga att jag gjorde ett dåligt val. Dock blir det som förståerligt är lite jobbigt från stund till stund, tills man lyckas förskjuta allt som sexualdrift heter och kan dra en runk när nivåerna återhämtat sig. En intressant detalj är att jag till skillnad av 90% av alla som jag snackar med av mitt kön och åldersgrupp inte föredrar blondiner. Faktum är att jag i 90% av fallen föredrar andra hårfärger än just blont. Ingen aning om varför dock.
Det är inte många gånger jag varit kär, och av de gånger som jag tror så har jag ingen aning om vilka som kvalificerats. Första gången var väl i trean med en tjej som hette Linnea. Dock var man för blyg för att fråga chans (som inte var så vanligt), så inget hände när man bytte skola. Till fyran bytte jag skola som sagt där jag gick utan att tänka på det i närmare två år. Mot slutet insåg man underskönheten i en tjej vid namn Cecilia som gick i klassen. Tror jag gav henne ett alla hjärtans dag kort dessutom, men inte heller där blev det något.
Bytte skola igen till sexan, och i de fyra år man spenderade där hände saker, pubert infann sig och man upptäckte vid en tretton års ålder (om ens det) porr och runkande. Dock var utbudet av intressanta tjejer ute i Fiskis där man gick lågt, bara "wannabe ghetto" tjejer som inte alls intresserade. Man började dessutom spela rollspel (dåligt omen) och lajva. Träffade faktist två tjejer på lajv, en som var i samma grupp men som man inte fick kontakt med och som var ute med andra killar under lajven fick man reda på, och en som man mest bara pratade med som kompis. Den senare anförtrodde sig senare och sa att man vände hennes värld lite upp och ner (som redan var smått kaotisk) med sin vänliga stil. Dock blev det inget, förutom en vänskap som håller i sig över MSN, vilket man faktist nästan tackar för, eftersom vänskap kan vara nog så trevligt ofta.
Åkte på konfa läger, träffade en tjej som var ganska intressant, men som innan man hunnit bestämma sig blivit ihop med en annan. Skrev dock en dikt som blev förvånansvärt bra och som lästes upp av undertecknad i kyrkan.
Började gymnasiet och även att hänga på Sveroks kansli, Dragons Lair, Punkt Medis och Proxxi. På det första (gymn) senare(prox) var det inte många dubbel-X, men på de andra tre stötte man ihop med två tjejer som man umgicks med. Den ena var man intresserad av ganska mycket, men lyckades aldrig spräcka bubblan, sen försvann hon till Frankrike ett år och man förlorade kontakt. Den andra var man fortfarande med ganska mycket, och pga ålderskillnaden såg man henne som en lillasyster. Tills den kvällen hon kröp upp på en och började hångla. Blev en relation som höll i två veckor. Under den tiden gjorde man saker man inte var stolt över i sitt puritanistiska lilla jag, men oskulden var kvar. Monstret som fanns under fasaden hade dock visat sig och man har sedan dess varit lite rädd för det. Behövde till slut avbryta det hela pga känslostormar som tyckte att det var fel. Kunde dock inte träffa tjejen på väldigt länge pga allt som rördes upp. Kontakten nästan bruten och ytterst sporadisk.
Började även FBU ungdom, där man stötte på Cecilia igen, känslorna väcktes temporärt till liv, men hon verkade inte allt för intresserad och hade tillräckligt med killar och kaos i hennes liv. Det hela svalnade och man försökte bara vara ett stöd. Har ingen aning om hur det gått för henne och undrar fortfarande.
Efter första året på Norra hade man misslyckats med Spanskan och skickades därför till Granada för att öva upp. Hur mycket bra som kom därifrån vet man inte, men en tjej fick man kontakt med, Ann från Kansas. Man höll sporadiskt kontakt via mail och nästa sommar var hon i England på sommarkurs. Man lyckades få över henne hit och hade det inte varit för hennes kompis man dumt nog accepterat att få komma hade kanske något hänt. Man kom iaf närmare och en natt när man låg och snackade insåg man hur mycket man ville kyssa henne. Har under det senaste året hållt kontakt och under alla hjärtans fick man medelande som skakade om, men har efter det börjat tvivlat. Ska iaf till Spanien och träffa henne i helgen.
Bytte skola efter den sommarn igen och började SSHL, till en början var utsikten för kvinnligt bestånd blekt, men efter lite betänkning utvidgades det.

Resten borttaget tillsvidare. Jag? Jag är en idiot.

Välkommen till en halvt tvåspråkig (dvs, jag skriver på engelska när jag tycker att det passar) webblogg (vaf? betydde inte blogg web logg? Alltså är detta en webweblogg, en logg på kvadraten av nätet?) av eder alles undertecknad Axelius. Inspirationen till detta kom från när min kusin lade upp en blogg "bitter dagbok" som man faktist blev lite fångad av. (läs gärna själv på http://klingberg.webblogg.se Tänkte att jag går ju runt och tänker skit om saker och folk hela tiden, så man skulle väl kunna göra sin egen.

Så för dig som inte känner mig utan trillat in på denna blogg på något annat sätt, vem är då denne mystiske Axelius? Jo, Axelius är en fin ung slyngel på nitton vårar och höstar (samma med vintrar, men tjugo somrar). Han har en IQ på någonstans över 140, vilket placerar honom bland de övre 5% i befolkningen och gör honom möjlig som medlem i mensa om han skulle göra det där testet någon gång. I övrigt är han begåvad i det mesta utom sport, musik och konst och har en förmåga att snabbt förstå vad saker handlar om och hur det fungerar. Han talar svenska och engelska ungefär lika bra och har en tendens att glömma bort vilket språk han talar för tillfället.
  Axelius är en sisådär 184cm lång och kraftigt byggd. Inte genom muskelpumpning, utan ren och skär benstruktur som täcks av ett lite väl tjockt lager med fett. Den kombination gör att Axelius är en ganska stor figur, vilket i kombination med hans skägg och långa hår i hästsvans ger honom ett intryck av att vara MC-gängmedlem.
  Efter att ha varit understimulerad i grundskolan och glidit igenom utan ansträngning med 285poäng kom han in på SamSam på Norra Real, en i efterhand inte allt för bra skola. Han gick där i lite mer än ett och ett halvt år och under tiden visade det sig att Axelius var okapabel till att lägga manken till och göra sitt skoljobb som krävdes. Betygen dalade och lärarna ojade sig. In kom Morfar som erbjöd att betala för internat och privatskola. Axelius, som med sin hjärna hade insett fördelen med en utbildning tackade ja och började nästa termin på IB på Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket.
Efter att ha bott två veckor på Herrgården blev Axelius utkastad i egenskap av att han troligtvis var en fara för sig själv och andra. Axelius var förkrossad, men fortsatte att gå till skolan, pendlandes från centrala Stockholm. En resa som tog 1 1/2 tim. På något sätt lyckades Axelius ta sig igenom, inte bara överlevande utan även med bravur i skolan. Efter samtal blev han även tillåten att komma tillbaka på internatet och bor nu på hemmet Tallåsen och hankar sig fram bland överklasskidsen genom att langa Jolt Cola.
  Axelius har alltid haft svårt med folk och det där att skaffa vänner, dålig socialt självförtroende och liten erfarenhet gör honom till en udda person, ett ofördelaktigt utseende hjälper inte heller. Axelius vill därför gärna att andra tar initiativ, men med en sådan som honom är det få som gör och svaren på hans närmanden är ofta hyffsat svalt. Axelius har dock det senaste året lyckats samla ihop en skara kompisar inne i stan som är honom närmare än något någonsin varit honom. Dock känner han sig lite som en svikare då hans internatliv drar ner kontakten och att han dessutom planerar studier i UK eller USA.
  På fritiden spelar Axelius spel, främst rollspel föredrar han, men han har alltid svårt att få ihop något. Dessutom spenderar han pengar på metall och plastfigurer som han från stund till stund faktist målar och spelar med. Han slösar även bort massa tid rent på internet.

Där har ni en liten introduktion till Axelius, en tydligare bild kanske kommer uppstå framöver. Kommer han få en Flickvän? Är hans mål att ta över världen eller att sälja pizza i Fruängen? Stay tuned, samma adress, någon annan dag.